Igår kväll åkte jag in till Södertälje och tog bussen upp till mamma, vi satte oss i varsin soffa med ett glas vin i handen.
Mamma hade tänt massa ljus, vi hade jätte trevligt och snackade om allt mellan himmel och jord.
Min mamma må va en alkolist, men även fast hon är det så är hon ju en människa.
Många dömer innan dom vet hur personen i fråga är.
Jag kan säga så här, visst det är skit jobbigt att ha en mamma som är alkolist.
Men jag älskar mamma ändå för den hon är. Vi är som bästa vänner som berättar allt för varandra, vi kan gör helt sjuka saker tillsammans. Men vi är också även mor & dotter.
Att min mamma är alkolist, det gör ont & allt det där.
Men det gör ondare att höra folk prata om henne. Vissa är så jävla dömmande, dom tror dom vet så mycket.
Men det gör dom inte. Jag vet inte hur många gånger jag hört så mycket dåligt om mamma.
Det är dom gånger folk pratar illa om henne och tycker synd om mig för att jag har henne till mamma,
Det är dom gånger det gör som mest ont, det är dom gånger jag blir mest ledsen.
Men folk fattar inte det, dom tror att det är mamma som får mig att må dåligt och allt.
Min mamma är den som står mig närmast i min familj.
Min mamma är underbar, jag älskar henne av hela mitt hjärta och kommer alltid att älska henne vare sig hon är alkolist eller inte...