Söndag
Nemen titta, jag lever idag också. Även fast jag önskar att jag inte gjorde det.
Eller nja, inte direkt så att jag tänkt gå och ta livet av mig själv. Men aa.
Fyfan så jag mår, orkar inte med mig själv längre. Allt jag gör blir fel.
Önskar jag vore en struts eller något, så jag kunde gömma huvudet i sanden.
Antar att jag måste ta mig ur skiten, men jag är för feg för att våga det.
Egentligen skulle jag vilja göra så mycket, åka hem till pappa, kramas och lösa allt.
Träffa min syster, prata med henne och må bra. Men det går inte.
Just för jag är en feg liten skit som inte kan ta det jag själv ställt till med.
Grattis Martina, för all skit du jämt ställer till det med!
Kommentarer
Trackback
