Wiho så jävla glad just nu, har precis bokat in en tatueringstid. Så om två veckor är det äntligen dags för ännu en gadd. Längtar! Det behövdes verkligen, gjorde mig på bättre humör och så har jag nått att se fram emot lite längre fram. För just nu känns allt så tråkigt annars. Mycket med familjen nu, jag mår dåligt psykiskt och lika så mamma. Mormor är inlagd på sjukan. Pendlar upp och ner med henne hela tiden, otroligt jobbigt det. Tiden går så fort, för fort. Jag hinner inte med, för mycket ska hända inom närmsta halvåret och jag har ingen aning om hur de ska gå till. Så jävla jobbigt. Jag måste få veta mer, det är mitt liv det handlar om och jag vet bara en liten liten del av det som komma skall, det är läskigt. Jag är rädd, men de är inget jag berättar för någon. För jag tänker att ingen vet hur det är, hur det känns för mig. Vem finns som jag kan prata med, vem orkar lyssna... Äsch, de är skitsamma.