Och så är det natt igen, ännu en sömnlös natt med många tankar och funderingar. Det är så jobbigt, ångesten och psyket tar över. Att gråta sig till sömns nästan varje natt/morgon är inget vidare. Är så ruskigt trött på det här, och värre blir de för var dag som går. Det är inte lång tid kvar nu. Men vad kommer hända egentligen?! Hur kommer allt sluta för mig? Jag vet ingenting, och det gör mig så otroligt jävla rädd. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv, vad jag ska göra, vart jag ska ta vägen. Många gånger ställer jag mig frågan, vad har jag här o hämta? Och svaret blir alltid desamma. Ingenting! Så varför bara inte ge mig iväg, försöka lämna all den här skiten bakom mig och börja om på nytt någon annanstans. Jag hatar så mycket med mitt liv, hur jag själv har förstört det. Hur andra har förstört det. Och jag kan inte ens prata om det med någon. Även fast jag skulle vilja berätta hur det ligger till, om vad som hänt och vad jag gjort så går det inte. Att jag är rädd för att leva, leva som jag gör nu. För jag vet att det kan sluta riktigt jävla illa.